|
Avskrift av Släkten Hammarstand från Loftahammar utgiven av Einar Hammarstrand
Född 28/7 1884 i Ljung (Göteborgs och Bohus län, Bohuslän
Död 22/3 1969.
Kyrkobokförd i Ljung, Ljungskile kn (Göteborgs och Bohus län, Bohuslän).
Änkling (11/12 1960
Efter vad som framgår av jordeböcker och andra urkunder hörde Fulmo Dansson till en släkt
av betrodda jordbrukare i Loftahammars socken av Linköpings stift, i den av naturen gynnade
landsandan Tjust i nordöstra Smaland invid österhavets klippkrönta strand. Tre av hans
bröder voro socken- och sexman, en var aven kyrkvärd. Hans far Dan Persson var brukare
eller landbonde - i mantalslängden kallades han rättare - på frälsehemmanet 1 mantal Hula
tillhorigt greve Carl Leijonhufvud, senare nämnd Lewenhaupt. Dans företrädare som
landbonde på hemmanet, Per i Hula, var med stor sannolikhet tillika far till Dan och namnes i
jordeboken "Carl Leijonhufvuds Ensk. tienare och Rättare". Fulmos broder Jacob och
Matthes voro i början av 1700-talet hälftenbrukare på Hula, där var således i minst två led som
slakten försåg den grevliga familjen med landbonden på Hula. Nar Fulmo efter sex ars vistelse
vid akademien i Uppsala tog tjänst som huspräst hos Carl Leijonhufvuds efterleverska
grevinnan Anna Maria Cruus på stamgodset Vinas i Ed i Tjust blev han således den
Lewenhauptska familjen trogen. Men lusten för jordbruket var hans arvedel och da han ej
torde ha kant någon djupare dragning till prästämbetet samt hans barnskara började vaxa tog
han efter några ar steget fullt ut och blev 1698 jordbruksinspektor på det "Vinasiska Godset".
Det var nar Fulmo var sjutton ar som Dan Persson farm att hans äldste son borde givas tillfälle
att bryta sig ut ur faderns mödor vid jorden och att slå sig fram på den lärda banan. Eller
kanske det var härsklarinnan af Vinas Anna Maria Cruus som ville hjälpa landbonden på
Hulas son till vad hon ansåg vara en bättre stallning. Men hur det var härmed skulle det visa
sig att bundenheten till jorden ej sa lätt slites genom skolor och bokliga studier. Fulmo återgick
sålunda efter några ar i den lärda världen till modernäringen dar han borde hemma och
mången av hans efterkommande i fem släktled kom att inneha tjänster i vilka ingick skyldighet
bland annat att skota jordbruket vid något kronans boställe.Om namnet Fulmo har professor K.
Moder meddelat bland annat följande. "Da namnet även ingår i gårdsnamnet Fullmodetorp
1506, Gasene härad, vill det synas som om namnet varit i bruk även i mellersta Västergotland
och norra Smaland mot medeltidens slut. Då namnet levat kvar ännu på 1600-talet i
Tjustligger det antagandet mycket nära att namnet från början haft eller i varje fall omsider fatt
en logisk betydelse. Namnet Fullmodh skulle med andra ord kunna var en direkt parallell till det
på uppländska runstenar mycket vanliga Fullughi, den som har fullt, det vill saga modigt
sinne."Alltnog, i "Wasterwijks stad Scholebook" 1665-1821 finnes under den 13 maj 1677
införd såsom nyinskriven lärjunge i stadens Trivial-skola "Fulmo Danonis, bondeson i Hula på
L.hammar" med ett senare av annan hand gjort tillagg "Inspektor predion Or jordbruket)
comitissa Kruus in Winaas". Det var i en händelserik tid av krig och orlig som 1-ulmo kom till
Västervik. Danskarna hade fatt en stor flotta färdigutrustad for att hamnas tidigare under kriget
med svenskarna lidna nederlag och i prosten H. J. Sivers, WesterwiksStadsHistoria,
Linköping 1758 nytryck 1905, finnes på sid. omkring 146 beskriven den lycka som i början av
september 1677 drabbade Västervik da nämnda flotta med holländska hjälp skot staden i
brand och förstörde den, endast kyrkan och skolan blevo skonade av eldenSkolan flyttadestill
Gammelby men skolhållningen i Västervik återupptogs redan följande ar.Fulmo kom till
gymnasiet i Linköping och vidare år 1686 till akademien i Uppsala. I Östgötars Minne av K. G.
Oden är han omnämnd sa: "1231. Fulmo Hammarstrand (Danson) född 1659, fadern bonde i
Loftahammar. Lantbruksinspektor på Vinas i Västra Ed ?2 år Död där 1746". Och i en matrikel
for Östgöta nation som börjar med mitten av 14-talet står om honom "den (längre fram)
Hammarstrand" samt i en handskrift i stadsbiblioteket i Linköping, vilken omnämnes av Oden
som källa, bland annat "Bondeson från H Hula i Loftahammars socken; född 1659, 2:ne
gånger improberad i Prästexamen, projekterad till Collega Schola: i Norrköping och
Linköping". Huruvida Fulmo Danson redan i Uppsala kallade sig Hammarstrand är ovisst. Det
kunde hända att ett vid akademien i Uppsala antaget namn bortlades när vederbörande kom
åter I sin hembygd. Sa var fallet till exempel med Hans Andersson, enligt Östgotars Minne född
1656 i Västervik, rådmansson, denne skrevs in 1673 vid universitetet i Uppsala och kallade
sig där Qvenner samt var före Fulmo en tid som Hans Andersson bosatt på Helgenas i Ed som
befallningsman eller fogde at Anna Maria Cruus och blev slutligen brukspatron. - Första
gången Fulmo har återfunnits under namnet Hammarstrand i kyrkboken i Ed ar den 15 oktober
1699 da han var vittne vid ett barndop i Ed.Det svenska på 1600-talet tillomna
släktnamnskicket utmärktes av att såväl enkla namn som delar av sammansatta i regel
hämtades ur naturen. Nar Fulmo kallade sig Hammarstrand syftade han på sin födelsebygds
natur, hammare det var i fornsvenskan on brant klippa eller, så som ifråga om Linnes
Hammarby, en stenig as och av en i Östersjön stupande klippbrant blev det sa
Hammarstrand.- Har finns det anledning att i förbigående nämna att general poststyrelsen ar
1899 givit en nyskapad postanstalt i närheten av Hammarforsen i Ragunda namnet
"Hammarstrand".Om Fulmos oden och mödor vid akademien meddelas, på originalspraket, i
Uppsala Universitets Matrikel, förd fram år 1595 och ar 1900 utgiven av trycket av Aksel
Andersson, följande: "1686 Julius XXI. Fulmo Danonis O-Gothus, amplo satis instructus
testimonio Rectoris Gymn. Lincop. sed cum mediocrium in studiio esset profectum, ad
Depositionem non admissus est, prius quam privatum nactus praeceptorem Dn Cronstrandh,
ejus ductu imposterum operram daturus." Vilket har tolkats sålunda: Fulmo Dansson, östgöte,
har begåvats med ett tillrackligt gott vitsord från rektor vid Linköpings gymnasium, men da
framstegen i studierna varit ratt medelmattiga kan han icke slappas fram (lamas tillträde) till
Depositionen förrän han träffar sin enskilde lärare herr Cronstrandh och under hans ledning
framdeles lägger ner möda. - Depositionen utgjordes av stadgade ceremonier med
akademiska förhör och narraktiga upptag, se N. F. Med Cronstrandh avses troligen Laurentius
Erici C., student i Uppsala 1675, rektor i Västervik 1688. Oden n:o 995. I Pastors nekrolog i
Eds kyrkbok den 14 febr. 1746 ar om Fulmo antecknat bland annat: "Studerat vid Academien
i Uppsala 6 år". I enlighet härmed skulle han ha laminat Uppsala 1692 och kom da troligen
omedelbart som slottspräst till sin beskyddarinna Anna Maria Cruus på Vinas enligt uppgörelse
som torde ha träffats redan innan han började sina akademiska studier. Vinas slott ar vackert
belaget i Västra Ed på en udde i Storsjön och raknar sina anor från medeltiden, Bo Jonsson
Grip var dess förste Uncle ägare, bottenvåningen av sten, senare påbyggd, finnes ännu kvar
från denna tid. Ar 1592 kom garden jämte Eds bruk i ätten Lewenhaupts ägo och blev dar i
nära 250 år.Har träffade Fulmo sitt ode i form av den fjortonåriga Maria Christina Renat, som
vid tre års ålder blivit kristnad vid det namnkunniga stora judedopet i Stockholm ar 1681. Hon
var nu kammarpiga hos Hennes nåd på Vinas och hur hon kommit dit synes har bara lämnas
en redogörelse för. Hennes far var från Wien dar han bar namnet Moses Jacob. Med hustru
och fyra barn kom han i början av ar 1681 till Stockholm från Holland i sällskap med sin
trosfrände Israel Mandel, som 5venledes hade med sig hustru och fyra barn.Efter slutet av det
trettioåriga kriget hade ett flertal judar flyttat till Sverige, men med hänsyn till bland annat
landets stallning som försvarare av den rena evangeliska läran voro härvarande myndigheter
foga benägna att tillåta dylik invandring. Då de nämnda judarna voro tysktalande vande sig
deras familjefader for att få hjälp att genomföra sina önskningar till kyrkoherden i
den tyska församlingen i Stockholm magister Christophorus Bezelius och framhöllo att de
drivits att fara till Sverige av sin önskan att övergå till den evangeliska läran, om vilken de i sitt
land fatt viss kännedom, och att därmed upptagas i den kristna församlingen. En närmare
redogörelse for dessa förhållanden och det av dem följande "stora judedopet" ar 1681 lat
mag. Bezelius trycka några ar senare under titel "Die Herrlichkeit Des Christenthums " och
denna hans bok ligger till grund for några avsnitt i två nutida böcker om den judiska
invandringen i landet, nämligen Judarnas historia i Sverige, Stockholm 1924, av Hugo
Valentin och Judarna på svensk mark. Göteborg 1924, av Eskil Olán.Sedan de bada
frammanade mannen under ledning av prästerskapet i tyska församlingen jämte sina hustrur
gjort goda framsteg i kunskapen om kristendomen samt företett intyg med lovord från bland
andra den svenske ministern i Holland blevo både Karl XI och Stockholms konsistorium
intresserade for deras sak och for deras omvändelse, vilken ansågs skulle vara till fördel for
kristendomen. De båda familjerna fingo pengar till sitt uppehälle och konungen farm for gott
bestämma att deras dop skulle aga rum Mikaeladagen den 29 september 1681 i Tyska
kyrkan, dar döpelseakten förrättades i närvaro av konungen, drottningen och
änkedrottningen, vilka aven gjorde tjänst som dopvittnen, samt mänga ståndspersoner och en
talrik menighet. Vidare biträdde biskopar från Sverige och Finland, professorer från Uppsala
och ett flertal präster vid högtidligheten, som gjorde ett djupt intryck på församlingen. Mae.
Bezelius säger "wie denn eine solche Freudigkeit bei allen und jeden verspiihret ward dass
nicht zu beschreiben". Sedan de till omvändelse beredda tolv israeliterna knäböjt vid
högaltaret och förmanats och förhörts samt besvarat till dem ställda frågor rörande bland annat
orsaken till deras åstundan att bliva kristna. förrättades dopet varvid Moses Jacob fick namnet
Gustav Michael, sedermera med tillnamnet Renatus, den pånyttfödde, hans hustru döptes till
Hedvig Eleonora, änkedrottningens namn, och Israel Mandel till Carl Christian. En treårig
dotter till Gustav Michael döptes till Maria Christina, det var Fulmos blivande hustru.
För de nyomvända upptogs samma dag kollekt i huvudstadens kyrkor och ur konungens
egen kassa tilldelades de 400 daler smt, vidare fingo de avnjuta särskilda förmåner av staten.
Renatus fick utom andra bidrag ett årligt understod for livstiden samt fick vid dopet 20 tunnor
spannmål av änkedrottningen och efter hans död fick hans anka visst understöd intill hon år
1713 flyttade till sin dotter och måg i Ed.
Dopet i Tyska kyrkan ar förevigat genom on dubbelsidig bild i "Die Herrlichkeit", utförd av den
enligt N F II till Stockholm ar 1681 inflyttade kopparstickaren J. Chr. Sartorius. Av dennes
hand, "Sartorius fecit Aqua forti", äro också bokens bilder av Mandel och Renatus. Den
förres anletsdrag äro av judisk typ under det att Renatus. Fulmos svärfar, ar framställd med
närmast nordiska drag.
Grevinnan Anna Maria Cruus på Vinas hade i Stockholm hus på Svartmangatan. Hon var
sannolikt med vid det stora judedopet och blev intresserad för de nydöpta, i första hand for
den nämnda Maria Christina. som hon tog till sig på Vinas och gjorde till sin kammarpiga. Nar
denna var 14 ar eller ar 1692 kom Fulmo Danonis, 33 ar gammal, som slottspräst till Vinas.
Anno 1694 den 11 april blev följande vigsel antecknad i Eds kyrkobok: "Hr Fulmo Danson C
O N S I O N A T O R A U L I C U S (hovpredikant) hos H :s nåd Fru Grevinnan på Wijnas och
Jungfru Maria Christina Gustafsdotter". Kyrkobokföraren har här givit Fulmo en titel som han
icke synes ha varit berättigad till. När Anna Maria Cruus i brev till biskopen i Linköping
4.2.1695 begärde att få Fulmo förordnad till sin hovpredikant och mycket berömde honom
resolverade domkapitlet, sedan brevet blivit uppläst inför detsamma, att Fulmo Dansson skulle
infinna sig till examen den 15 påföljande mars. I protokoll( sistnämnda dag säger sig
domkapitlet emellertid icke kunna ordinera honom till präst på de prov som han da hade gjort.
Och nar hans svärfar Gustaf Mikael Renatus därefter skrev till biskopen och bad att Fulmo
skulle få bli präst svarade domkapitlet: "Nar Fulmo blifwer capabel thertill sa wil man honom
thet icke förneka". - Men sa länge som Fulmo bodde kvar på Vinas synes han likväl dar ha
tjänstgjort som präst.
Befattningen som hovpredikant synes ej ha passat Fulmo sarskilt val. Nar hans tredje son
föddes på Vinas blev det troligen trångt med utrymmet i hans bostad, grevinnan måste tanka
på utgifterna och ansåg sig kanske ej behöva någon slottspräst och Fulmo befanns vara
lamplig att handha förvaltningen av det omfattande jordbruket, som tidigare skotts av
grevinnans befallningsman Hans Andersson i Helgenas. Och sa blev Fulmo ar 1698
jordbruksinspektor, med lönehostad på utgården Helgenas 3/4 mil söder om Vinas ]angst in i
den langa havsviken Syrsan vid utloppet av Edströmmen som avbördar vattnet från den 40
fot over havet liggande Storsjön och lämnar vattenkraft till Eds bruk. Det var en lang vag "Hr
Inspektören" hade att färdas från sin bostad till godsets huvuddel dar lantbruket måste ha
kraft ständig tillsyn men han förfogade nog over både rid- och åkhastar.
Det var bekymmersamma tider for grevinnan Anna Maria Cruus och för att teckna bakgrunden
till Fulmos tillvaro på det stora grevliga godset har jag gjort följande utdrag av SAM HEDARS
doktorsavhandling Enskilda arkiv under karolinska enväldet, Stockholm 1935, dar i avsnittet
"Carl Mauritz Lewenhaupts och hans arvingars arkiv" verkningarna av de kungliga räfsterna i
slutet av 1600-talet, dels förmyndareräfsten och dels reduktionen. behandlas och där Anna
Maria Cruus ar medelpunkten. "Alltför bittigt och till on stor hjärtans sorg", klagar Anna Maria
Cruus da hon tanker på, hur tidigt hennes make fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupt
rycktes bort. "Hennes ode vacker medlidande. Efter ett nioårigt äktenskap stod hon ar 1666
tjugofyra ar gamma] som anka med sju minderåriga barn och trots ett stort godsinnehav
trycktes sterbhuset av en betydande gäld. Sedan denna val betalts inträdde 1670-talets svara
ekonomiska tider och förhållandena blevo ingalunda bättre då Karl XI:s räfster satte in.
Sterbhuset graverades hart av stora kommissionens domar. - -- - Med fullt fog kunde
grevinnan framhålla att den framlidne fältmarskalken intill sin dödsstund efter bästa förmåga
och enligt sin edsplikt tjänat sin konung. De vota han avgivit i senaten i riksmarskens frånvaro
och för vilkas ekonomiska följder arvingarna krävdes hade lämnats under full förvissning om
deras riktighet".
Ar 1680 skiftades boet. Anna Maria Cruus behöll sina arvegods i Finland och Sverige. "Vidare
skulle hon besitta sitt morgongåvogods Vinas i Kalmar Ian med det därunder liggande
Stensnäs. Det grevliga huset vid Svartmangatan i Stockholm, som Anna Maria Cruus dels
ärvt, dels tillbytt sig av sina systrar och som hon låtit reparera for ett ganska högt belopp,
skulle sta oskiftat emedan såväl hon som barnen hade behov av det. --Sysslan som homme
d'affaires kom att innehavas av Benjamin von Schroer, pomrare till borden. Han hade tidigare
haft anställning hos familjen (Lewenhaupt) som preceptor och hovmästare. Enligt hans
instruktion ålåg det honom att tillse, att gårdsfogdarna sände in sina årsräkningar for revision
senast vid påsktiden. Hovmästarna, som reste med de unga grevarna, hade i regel att
insända sina specifikationer varje kvartal. - - - Vart tredje ur skulle rannsakning vid godsen aga
rum. Därvid skulle allmogens besvär upptagas, fogdarnas restlängder provas liksom det, som
vid revideringen av deras räkningar befunnits tvivelaktiga. Revideringen skulle verkstallas av
sterbhusbokhållaren, vilken det även ålåg att fora fogdarnas räkenskaper till boks." Såsom
sysselsatt med redovisningen vid Vinas och kontoret vid Svartmangatan namnes bland andra
grevinnans kassor Daniel Wulf.
"Stora kommissionens ersättningskrav försatte sterbhuset i likvidationssvarigheter. Arvingarna
underläto att betala och vägrade uppgiva boets stallning. Aktorn grep då till de hårdaste
åtgärder. Godsen sekvestrerades (belades med kvarstad), aven grevinnans morgongåvogods
och huset vid Svartmangatan. Först sedan auktion utlysts föllo de till föga och ingåvo 1685 ett
av von Schroer upprättat inventarium". Likvidationsverket fortsattas men Vinäs stannade i
ättens ägo.
Då fråga var om transporter av handlingar till Vinas omnämnes att en sådan ägde rum år 1696,
"da bokhållaren Daniel Wulf lämnade kontoret för att tillträda sysslan som inspektor vid
nämnda gård. - - - Direktionen over sterbhuskontoret anförtroddes Benjamin von Schroer.
Hans första uppgift skulle vara att förteckna handlingarna, vilket arbete man förmodadc att
han skulle ha fullbordat inom tre månader. Ett kontrakt ingicks med honom den 31 mars 1699,
enligt vilket han skulle utreda sterbhuset mot att han fick uppbära on fjärdedel av de influtna
medlen."
Denna överenskommelse gav anledning till långvariga strider mellan stärbhusdelägarna och
von Schroer. Sedan likvidationskommissionen ar 1711 förpliktat arvingarna att till kronan
betala 29300 dlr stint utöver vad som redan avkortats "inkallades i slottskansliet den 22 maj
1712 sterbhusets for detta fullmaktige Benjamin von Schroer. Han vägrade emellertid att yttra
sig over rakningen och hänvisade till capita familix, som voro generalen Adam och amiralen
Axel Lewenhaupt. Den förre satt fången i Ryssland och hade sålunda laga förfall. Den senare
förde befälet over flottan i Göteborg och var icke heller i tillfälle att inga i svaromål. Han
förklarade emellertid, att von Schroer alltjämt hade hand om sterbhusets handlingar och
beskyllde honom for att han bragt dem i en sådan oreda. att man icke kunde bekomma något
besked av dem. DA rakningarna ar 1713 översändes till Vinas for att delgivas den åldrade
Anna Maria Cruus blevo de icke heller mottagna. Hon var sedan länge sjuk, hon lag for
döden, sades det. Dödsbudet lat dock vänta på sig, hon avled först 1716. Order hade da
redan utgått om sekvester på Vinas gard." - Sa långt Sam Hedar.
Den meranämnde Benjamin von Schroer var åtminstone vid två tillfällen, 1702 och 1704,
dopvittne i Fulmos familj och bokhållaren Daniel Wulf var Fulmos företrädare som inspektor
samt var dopvittne at honom 1697. Vid barndopen var det vid denna tid och även långt
senare sed att man sökte få så högt uppsatta dopvittnen (testes) som mojligt. Man ville få
dessa införda i dopboken for att till evärdeliga tider bara vittne om familjens stallning.
Barndopen företogs vanligen några få dagar efter födelsen och de synas for familjen ha varit
mycket viktiga tillstallningar. Prästerna voro ofta intresserade av att ge glans at dopen genom
utförlighet i dopboken och frikostighet i fråga om titlar. Men var man angelägen om att skaffa
sig önskvärda dopvittnen måste man vara beredd att göra samma tjänst tillbaka. Och da det ej
var ovanligt med kullar på 10-15 barn kunde det bli en ganska livlig marknad med dopvittnen.
Fulmo och hans hustru drogo upp en talrik skara barn, 15 ha återfunnits födda enligt
dopböckerna, 16 var det enligt Pastors nekrolog over Fulmo 14.2.1746. De namn makarna
gåvo sina barn voro mest hämtade från den Lewenhauptska familjen, det har säkerligen skett
med vederbörandes nådiga bifall, i varje fall dar någon medlem av denna familj var närvarande
vid dopet sa som var regel. For Fulmo var det tydligen ingen svarighet med dopvittnena. Nar
hans son Gustaf Mauritz döptes den 13 juni 1698 voro följande vittnen antecknade: "T. Gref.
Sidonia Juliana Leijonhufvud Fru Grefvinnan Brigitta Dorothea Leijonhufvud Fröken
Fredericka Hendrietta Albertina (och) Anna Maria Leijonhufvud Ofverst. Gref. Gustaf Fredrich
L., Capitenen gref. Mauritz L. gref. Gustaf Otto L." Grevinnan Anna Maria Cruus själv har
enligt dopboken varit vittne vid minst 7 av Fulmos barndop.
1 ovigt förekommo bland hans dopvittnen en mångfald ståndspersoner och andra, vilka har
namngivas jämte anteckning om dopdag då de första gången tjänade som vittnen at Fulmo.
16.9.1694. Test. Maria Christina Gustafsdtr på Wijnas (barnamodern enda vittnet!)
7.4.1697. Hogdalborna Fru Grefvinnan Anna Maria Kruus, Valborna fru Armmicha Leijoncrantz
pa Biursundh, hustru Berta i Halsio, jungfru Berta i Halsjö, välborna herr Isac De Beesk, D.
Nicolaus Wigius, Mons:r Daniel Wulff på Stensnäs, befäl. Hans Andersson i Helgenas.
1698,13.6. Se ovan.
1.6.1700. Det enda av Fulmos barndop som icke förrättades i Ed. Det ägde rum i Tyska
församlingen i Stockholm, dar Fulmo och hans hustru tydligen voro gäster i det grevliga huset
vid Svartmangatan och grevinnan Anna Maria Cruus och hennes gäster voro dopvittnen,
något i stil med det stora judedopet således. Och sålunda redovisas det i församlingens
dopbok 1689-1734 p. 799: Födde 1700. Parentes: Hr Inspektor Fulmo Hammarstrand. Fr
Maria Christina Renat. Anna Beata Döpt: 6 Jan.
Patrini: Hr Graf Johann Steinbock Hr Graf Carl Giillenstiern
Hr Graf Carl Wallenstedt Commiss. Lars Fougt
Adjut. Otto von Frichtz Mons. Harms Gregor
Fr Grafin Anna Maria Kruus Fr Graf. Beata Louise Konigsmark
Fr Elis. Funck Ulrica Eleonora Mandel Apothekers på Korpen Sara Margareta Renat
17.3.1701. Fruu grefvinnan Anna Catharina Leijonhufvud på Casmirsborg Walb: Fruu Christina
Sabina von Berchner på Ottinge Walb. jungfru Brita Catharina på Biursundh J. Elisabeth
Lindberg på Wijnes Baronen H:r Lars Sparre på Nygard Pastor Mag: Johannis Hargelius Past.
H:r Sven Berlingh i Lofta Mag: Alexander Fernström på Casimirsborgh.
9.10.1702. Wälb. Jungfrun Anna Maria Schroer Walb. Herr Benjamin von Schroer.
l704.24.1, Hustru Brita i Skerpinge Jungfru Maria Brunch i Halsjö Mons.r Samuel Benselius
bokhållaren Carl Holmström på Fuglavijk.
1705 och 1706. Dopbok saknas.
13.9.1708. H. Anna Retzelia i Prästgården Borgmästaren Hans De Rees och rådmannen
Diderich Brynulf i Wastcrwik.
l709.13.12. Inga Testes.
19.4.1711. Handelsmannen Olof Andersson i Westerwijk J. Brita Bergh på Winas.
l712.28.98.9. Brukspatronen Hans Andersson i Halgerum Herr Bengt Trozelius i Lofta Befäl.
Niels Jacobsson i Hallerstorp Hustru Kierstin Anckarbom i Kråkevijk.
29.6.1714. Madam Hedvig Eleonora Renat Bokhållerskan hustru Brita Johansdotter vid
Bruket Jungfru Anna Duvara i prestgården Herr Inspektören Kilian Koch Mons:r Erik Heman
Sven Torsson i Wraka.
Den i LSb intagna redogörelsen for släkten börjar med följande ord: "Släkten säges, ehuru
obestyrkt, ha inkommit från Tyskland". - En muntlig sagen av detta innehall har levat genom
alla släktled. Den har utan tvivel sin grund i den har ovan skildrade inflyttningen till Stockholm
av de tysktalande Moses Jacob aus Wien och hans hustru, bada kristnade vid "det stora
judedopet" ar 1681 i Tyska kyrkan da de fingo namnen Gustaf Mikael, kallad Renatus, och
Hedvig Eleonora. De blevo Fulmos svärföräldrar, Renatus dog 1706. I en förteckning over
gravfälten inuti kyrkan i Ed år1728 av Nicolas Wigio P. L. heter det "1725 den 22 jan: På
stora gången mitt för Pastoris hustrus stol lades inspektörens i Helgenas Svärmoder". - Hon
flyttade 1713 till sin dotter och sin måg i Ed. - Fulmoa hustru Maria Christina Renata begravdes
den 30.1 1.1748: Begrofs Inspektorskan Fru Maria Christina Renat på Helgenas uti kyrkan på
gången under stora läktaren, warit en gång gift med sin man Inspect: Fulmo Hammarstrand 51
ar aflat tillsammans 16 barn gamma] 70 ar.
Av Maria Christinas syskon må har nämnas Jacob Julius Renat, löjtnant vid Västgöta
dragoner, systern Margareta samt den namnkunnige Johan Gustaf, född 1682. Tidigt kom
denne i tjänst vid artilleriet och blev vid Poltava som styckjunkare fånge hos ryssarna. Han
följde med en rysk expedition till Ostturkestan och blev därunder fånge hos kalmuckerna, hos
vilka han inom kort blev mycket väl sedd, bland annat genom att lära dem att gjuta kanoner.
Jämte sin svenska fru Brigitta Schersenfeldt fick han en inflytelserik stallning och nar makarna
omsider fingo lämna fångenskapen kunde de aven utverka frihet at ett flertal andra fångna
svenskar. År1734 åtcrkom Renat till hemlandet, två år senare blev han ankring och 1739 tog
han avsked med kaptens grad. Genom ett nytt giftermål blev han ägare till on sidenfabrik samt
det numera på Skansen befintliga bus i vilket hundra ar senare Artur Hazelius föddes. Huset
ar avbildat i Röster i radio 25.7.1952.
Johan Gustaf Renat avled i Stockholm den I maj 1744. Han hade enligt en uppgift samlat "en
väldig förmögenhet". Bouppteckningen den 7.9.1744 som slutade på 10706 Dlr Kopp:mt
upptager utom ett stort antal fordringar allehanda prydnads- och värdesaker t.ex. Sandgull från
Callmuckiet 13 ducater a 9 dlr, en "warja med Solfwer Faste" 120 dlr. ett uti Tartariet gjort
bröststycke av krongull med ädelstenar 60 dlr och sa vidare.
Det markligaste som Rcnat hemfort var emellertid ett par färglagda kartor, en over delar av
Sibirien samt en som han själv kopierat efter en kalmuckisk karta over Centralasien. Denna
senare skänktc han den 13 april 1743 till Uppsala universitetsbibliotek dar den skattades
mycket högt och lades "i Ekekistan, därest Codex Argenteus förvaras". Biskopen Erik
Benzelius i Linköping var mycket intresserad av den hemvände krigaren och sökte forma
honom att uppteckna sina äventyr. Men det blev ej mycket av detta, hans syn var bland
annat mycket försvagad under hans sista Icvnadsår.
Bland prästerna i Västra Ed på Fulmos tid markas kyrkoherdarna Wigius, Nicolaus Andrew
1694-1718 och dennes son Nikolaus Nikolai 1720-1733. Bada voro utomordentliga
kyrkobokförare, med redig handstil, de meddelade "markeliga hankelser" som tilldragit sig i
församlingen, skrevo små nekrologer nar någon mera bemärkt person var död, redogjorde for
gravp!atser i kyrkan och for de olika gårdarnas bankplatser och sa vidare. - Ada Rydström har
i sitt stora verk om Tjust haft en rikt givande kalla i kyrkböckerna, sarskilt beträffande Ed, dar
bland andra Fulmo och medlemmar av hans familj ofta förckomma nämnda.
Vilken dag Fulmo dog ar ej kant men han begravdes i Eds kyrka - under kyrkogolvet således -
den 14 februari 1746 varvid i kyrkoboken blev antecknat: "begrofs inspect. Fulmo
Hammarstrand på Helganas uti kyrkian på gången under st. S:a läktaren. Studerat vid
Academien i Uppsala 6 ar. Varit inspektor ofver WinLes-iska godset 32 ar varit en gång gift,
lefwat med sin hustru Maria Christina Renat 51 ar aflat med henne 16 barn gammal 86 år". Sa
hade Fulmo fatt sitt alltsedan han kom till Vinas högt eftertraktade viloläger i det helgade
rummet inom den gamla sockenkyrkans gråstensmurar! Nog hade han strävat för att samla på
förnäma och betydande dopvittnen at sina barn och aven lyckats därmed men detta var
höjdpunkten och aven slutpunkten: att få sin sista vilostad inuti själva kyrkan. Gravplatsen var
redan tagen i bruk, for hans svärmor och for hans son Adam, karolinen, samt for två av hans
barnbarn och i kyrkan på gången under stora läktaren jordades två ar efter hans död aven
hans hustru Maria Christina Renata.
Och vad mera var, han hade gjort sig fri från all boklig belastning och fatt leva ett naturligt liv
med sin familj i full verksamhet vid jorden och med dess folk.
|
Det stora judedopet i Tyska Kyrkan Mickelsmässodagen 1681.09.29. De kungliga uppe till
vänste.
|
|
Född. [1]
Död 1692 i Loftahammar (H). [1]
Rättare.
