Förde till vapen ett rött svinhuvud i gyllene fält och ett dylikt på hjälmen. Var dels domare,
fogde och dels bergsmästare på St Kopparberget 1478-99. Bevistade herredagen i Stockholm
1504. Ägde en av gårdarna i Aspeboda.* Gift med Kerstin av okänd härkomst.* En arvstvist
mellan Gustav Olsson i Daglösa, som härrör bland annat från utpressning "ljugit under ögonen"
och andra ordtjafs. Gustav Olsson skriver till Svant Sture och tackar för ett erhållet
skyddsbrev. Icke förty har emellertid Nils Månssons son (Måns) undsagt honom på hans liv.
Gustav har då genom Hans Jeppesson låtit fråga Nils om meningen härmed samt erbjudit sig
och sitt folk i borgen inför riksrådet och Svant Sture om fogden och hans son vill göra
sammalunda, men detta har avvisats. Gustav har därför länge nödgats ligga lågt på sin gård
(trygg för livet). Fast han har ett skyddsbrev har fogdens son slagit hans landbofolk blått och
blodigt, huggit sönder deras husderåd och rånat hennes (landbohustruns) pung och bälte
20öre penningar. Gustav begär ett nytt skydds-brev. Sedan händer flera aktioner mot Gustav
och hans folk som Nils Månsson är ansvarig för. En stor händelse var vis Morsmässan 8
september 1500, då Gustav ridit ner till Västerås för att uppsöka Ärkebiskopen och Marsken.
Emellertid vände han sig till lagmannen Sten Bielke. Denne yrkade då jämte Nils Bese och Jon
Jensson. Nils Månsson (somtydligen även var i Västerås) tillsade Gustav vänskap och kärlek i
dessa herrars närvaro och de gode männen lade deras händer tillhopa. Men vid kyrkobesök
Allhelgonadagen 1 november 1500 hade Nils Månsson satt sig i bakhåll för honom på
hemfärden.* Måns Nilsson själv och hans son överföllo honom bakifrån och höllo dragna svärd
och långknivar över hans huvud och de slogo och drogo hans folk.Gud i klagan huru de
marterade dem. En av hans drängar huggo de huvudet av utandom och rannsakan. Från
Gustav själv rövade de värjan, som de dagligen läto bära framför hans ögon, honom till
smälek. Gustav skriver vidare i ett brev, att skall Måns Nilsson vara bergsmännens fogde, så
få de låsa sina dörrar och gå från fäderne och möderne, de fattiga njuta icke fred i hus, hem
eller säng - utan slås blått och blodiga och plundras och deras hustru våldtas. Som Svantes
kapal herr Sven kan berätta skedde en gång på natten, att en avfogdens män högg för en
månad sedan en kvinna med yxa, så att lungornaföljde med yxan ut och samme man bedriver
röveri och våldtäkt.* Ett brev till Riks-Marsken Svante Nilsson från menigheten kommer dom
med klagomål, som blev en vändning. Nils Månsson beskylls här för övervåld och överrätt
först, så att ingen njuter hus- eller hemfrid utav hans egna tjänare, sommed rov och dråp och
sedan tör ingen fattig man komma till tings eller kyrkojo och ej till gruve att se om vår bäste, där
vi skolom alle have vår välfärd av.* Nils Månsson blev avsatt strax efter detta brev.* Dessa
upgifter kommer från: Tom Söderbergs bok "Kopparberg från Medeltiden till Gustav Wasa" -
Diplomaticium Dalacerlecum.
|
